TRE Sevärdheter + + samt fika på cykeltur

Två stora överraskningar varav en överdådig när den blir klar i slutet av året.

Först planerad frukost, medhavd 7-sandwich och kaffe på Bond Coffee. Sedan planlöst ut i marker jag nog inte cyklat i sedan covid-perioden. Hade svårt att känna igen mig, vek av från en större väg och hamnade i ett område med stora flotta villor.

Efter ytterligare avvikelser visade sig den första sevärdheten, Lanna Davalai. Ett hindu-tempel med vacker trädgård och stor innergård med gräsmatta, kantad av studierum och statyer.

Sunti World Art Gallery  i samma kvarter slog mig med häpnad. När jag var där förstod jag inte vad det handlade om mer än att det skulle vara öppet för allmänheten och innefatta en restaurang. Namnet på det blivande museet såg jag först dan efter  på google map internet som visade arkitektbilder från 2021. Museet verkar bli mycket mycket rojalistiskt och mycket buddhistiskt.

Tungt arbete att bära upp klinkers.

Men även byggarna verkar bli "belönade" med statyer när allting är klart.

 

Ut på den något större vägen igen. Och där kände jag igen ett tempel.

Wat Buak Khrok Tai.

 

Ännu bättre. Visst låg det ett kafé ⛾ intill det templet.

Ja 😃. Ägarinnan kände igen mig sedan förra besöket för nog fyra år sen.

My Blue Cafe.

 Annat sevärt,

i alla fall intressant för mig att fotografera avslutas med vila hos nallar

och Nyårshälsning från en garbage collector.

 

Lugnet före stormen

Mc-tur i bergen blev avkortad och tur var det.

Hade tänkt åka upp mot Mae Kampong eller Tepsadej och Highway 118 tillbaka. Men som så ofta förr "kom det något i vägen".

Hamnade först i en workshop för thai i Ontai Farm och fick samma välkomst-set som deltagarna.

Dessutom en trevlig pratstund med en mogen kvinna som pesionerat sig efter 20 års guidejobb i Europa och ihop med dottern satsat på lokal business i sin hemtrakt.

Vid 11-tiden kom en ny grupp,

nu kineser som är vanliga kunder hos Ontai Farm.

Och vårat samtal fick avslutas.

Kvinnan hade förklarat vägen förbi hennes hus. "- In lane 7, go straight and you will reach main road at Mae On hospital."

Så småningom kom jag ut på den större vägen och fick snart syn på en "hägring". Kan det vara sant undrade jag. Där ute på vischan låg en supermodern anläggning med ett fräckt cafe - som var öppet, med sköna fåtöljer och air condition.

Varm capuccino och gott kokos-bakelse. Snart fick jag en stor hund som sällskap, liggande vid mina fötter. Ägarinnan sa att hunden inte alltid är vänlig mot besökare, jag var tydligen en good guy. Hon sa däremot att folk som eldar i skogen, och det sker varje natt här, är bad people. Att anledningen är jakt på små vilda djur och svamp för att äta och sälja bekräftade hon också.

De större djuren klarar sig dock, som denna boskap jag kom i närkontakt med - utan koskräck och utan teleobjektiv.

Nästa stopp var ett tidigare bekant tempel och  ingen överraskning förutom att de hade matservering i Naga Cafe med a/c. Passade på att svalka av och luncha efter en sväng bland allt "glitter" i tempelområdet.

Jo stormen. Jag åkte snabbaste väen hem, utan att veta om ett annalkande kraftigt regn. En timma efter hemkomst vräkte det ner en stormby med åska och regn som orsakade vissa små översvämningar. Sååå skönt och välkommet efter månader av torka och hetta.

Vintage car parade - Vägbygget till Doi Suthep hedras

För 89 år sedan anlades väg upp till Doi Suthep. Konstruktör var munken Khruba Siwichai.

Vet inte när denna ceremonin startade men nu för tiden hedras Khruba den 30 april varje år med ceremoni och parad av gamla bilar upp till templet Doi Suthep.

Och han, i form av staty, som skapade vägen åker med upp i första bilen, samma fordon som han åkte i vid öppnandet av vägen.

Khruba Siwichai, the most revered monk in Northern Thailand, is credited with the construction of a road leading to the Doi Suthep temple. In memory of this event, on Tuesday April 30, 2024, you can watch a parade of vintage cars, including the very one that took Khruba Siwichai to inaugurate the road.

 

 Först en ceremoni med dans och tal vid foten av bergen.

 

 

Frontbilen från 1935 kördes för egen maskin till kilometer 1,

sedan vinchades den ömtåliga bilen upp på flaket av en bogserbil.

Vid Wat Phalat, halvvägs upp gjordes ett långt uppehåll med mässande och mat/vattenutdelning. Det blev vändpunkten för mig, men mer ceremonier med dans blev det vid slutmålet Wat Doi Suthep.